Ja då kom det första slöjdade in i den här bloggen. Det blev något så enkelt som två sjalnålar. Ek som material är svårarbetat, framförallt att få riktigt lent och slätt, i alla fall tycker jag de. Från att först suttit med täljkniven för att grovforma, sedan slipa med finare och finare sandpapper tills jag kände att jag inte kunde komma längre, tog en stund. Jag satt i snickarboa på min pall och lyssnade på radion och tiden rann iväg hiskeligt snabbt, för jag såg plötsligt att det var dags att gå in för kvällen. Några ord ville jag ju växla med hustrun innan hon lade sig.
Så var det ju detta med rubriken om att allt har en historia: Jag vet ju att materialet, ek som jag täljde dessa små sjalnålar har en massa att berätta. Jag vet vem som en gång sågade ekstockarna till plank. Dessa plankor låg sedan i många år uppe på ett ränne innan de förra året kom till användning som boxdörrar i ett stall. Å hur vet jag de? Jo, jag var med och hämtade plankorna från rännet. Därefter så hyvlade jag dem och gjorde boxdörrar av dem. Jag tror inte det finns någon häst i världen som kan sparka sönder de boxdörrarna, tillverkade i massiv ek. När stallet var färdiginrett så passade jag på att ta med mig lite spillbitar som vart över och utav dem så blev det häromkvällen ett par små sjalnålar.
Kanske finns det någon kvinna som har stickat en vacker sjal som en dag bär en av dessa nålar - vem vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar